LostInLifeSheSaid

Allt blir som en suddig dröm.

Jag vet inte vem jag är.
Vem jag kommer bli.

Jag är fast mellan två världar.
Den ena värre än den andra.

Jag blir sliten åt alla håll och skakad till medvetandet igen
för att åter finna att jag fortfarande är samma människa som jag alltid varit, och alltid kommer förbli.
Hjärtat dunkar och det kryper under huden på mig, likt insekter som rör sig i döda djur.

Svettas och ryser.
Vaknar upp.

Jag lever.
Jag mår bra.
Mitt liv är fint.

Mitt liv.
Det är något jag inte riktigt värdesätter som jag borde.
Mitt liv.
Jag har det bra.
En varm säng att bädda ner mig i när jag är trött.
Jag kan tända en lampa om jag blir mörkrädd.
Jag har mat
Vatten
Och kärlek.


Det finns de som inte har hälften av de bra saker som jag har i mitt liv.

Det kan verka helt oförståeligt, det jag nyss skrivit.
Jag började skriva om en mardröm, men kom på efterhand som mina fingrar skrev orden.
Att detta var urlöjligt.

Jag är tacksam för det jag har, trots att jag sällan visar det,  She said.