Tala din pudel.
Var och permanentade håret idag.
Ser ut som en pudel.
Men i alla fall.
Tala.
Det ska jag prata om idag.
För sitter man där, som jag gjorde utan att säga ett knyst i två timmar.
så har man tid att tänka på saker och ting.
För mig är dte så att det bara sätter stopp i min mun, hjärna eller vad fan som helst,
Jag kan bara inte tala.
Och när jag väl lyckas svara på en fråga som ställs till mig, så blir det oftast bara ett "mhm.." eller "ja.."
Och sen ler jag.
Ler.
Jag ler hela tiden.
Jag får kramp i käkarna till sist.
Men när jag satt där, bland alla tanter som också fixade håret, så funderade jag på varför det sätts stopp.
Varför jag inte kan tala.
Jag kan inte påstå att jag kom fram till något.
Men jag antar att det handlar om att jag inte vill göra bort mig.
Göra bort mig, som vanligt alltså.
För sånt lyckas jag med ofta.
Varför ska det vara så svårt att få fram ord och sedan starta en konversation.
jag lyckas hur bra som helst på internet.
Men sedan är det väl inte samma sak? visst?
På internet använder man fingrarna för att knappra ner lite ord att sedan sända iväg.
Men i verkliga livet är dte så mycket svårare, i alla fall för sånna som mig.
Varför ska det vara så svårt? she said.
