Mitten-Ungen här. Over.
Det känns hela tiden som om jag inte passar in.
I min familj.
Bland mina vänner.
Där jag bor.
Ibland tror jag till och med att jag är adopterad.
Faktiskt.
Trots att jag har bevis på att jag inte är det.
Ibland önskar jag att jag inte fanns.
Inte att jag var död.
Att jag bara inte existerade.
Jag känenr mgi som, Lucy, i 7th heaven.
Om någon sett de fösta säsongerna, så är hon alltid utanför.
Ingen berättar något för henne.
Jag känner mig så utanför. Så bortkommen i min egen familj.
Alla är helt annorlunda jämfört med mig.
och på ett negativt sätt.
Det är inte så att jag blir illa behandlad. Självklart inte.
Men jag är bara så lost. Så utanför.
Och när människro säger att jag måste ändra mig, för att få mer vänner, passa in bättre.
Så blir jag bara så himla arg och ledsen.
Ska jag verkligen behöva ändra mig för att passa andra?
Att duga för andra? She said.
