Musik för humöret.
Om inte så har jag sagt det nu.
Men sen så är det musik efter humöret.
Jag har flera låtar som jag lyssnar på efter olika humör.
Tex.
Glad(/hoppig) : Laura, Scissor sisters
Dålig dag: Somebody kill me please, Adam Sandler
Ledsen: Two beds and a coffee machine Savage garden
dessa är exempel på låtar som jag lyssnar på under tillfällen då jag har de olika humören.
Eller egentligen när jag har dessa humören extra mycket. eller vad man ska säga.
Och jag tror, troor, att alla har såda låtar, kanske inte för var och en av dessa humören som människan kan ha.
Men kanske för en speciell.
Jag satt och funderade, nu när jag skulle ge exempel på sån musik för mig.
Jag kunde verkligen inte komma på vilka de olika låtarna är för mig. För jag har för olika humör. alla mina humör. och jag har massor. hittepå humör också.
Iaf. Jag tror dte är så för min del att jag bara trycker igång låten av ren vana. Så anledingen till att jag inte kan minnas vilken som är speciell för varje, är nog för att jag min hjärna inte lyssnar och memorerar, utan min själ gör det och min kropp, mina händer vet vilken låt jag ska klicka på, när jag tex är ledsen.
Jag ska faktiskt försöka komma på låtarna, och skriva ner dom.
Men, iaf.
Det finns musik som funkar för allt ihopa. alla humör alltså.
För mig är dte så iaf.
Savage Garden.
Jag älskar alla deras låtar.
Faktiskt.
Jag har åtminstone aldrig hört en jag inte gillar.
Deras låtar är sådana som funkar för alla mina cäpä humör.
Tex.
Just nu, så är jag på depp humör.
Och då väljer jag att lyssna på Break me Shake Me,
Jag ÄLSKAR den låten.
Men för mig kan anledningne till att jag älskar deras skivor vara att den musiken hjälpte mig igenom en svår tid.
Jag tackar verkligen för detta.
Musik är bra för dig.
För din själ.
För ditt humör.
För mig, She said.
Andarnas makt och sånt
Det är iaf ett av mina favorit program.
faktiskt.
jag tror på det här med liv efter döden, spöken och sånt.
Trots att detta inte riktigt går ihop med mina teorier om livet.
Men jag tror faktiskt att det finns spöken, eller andar.
Kanske just för att jag känner av sånt själv då och då.
Det är snarare så att jag känner mig iaktagen.
Och sedan. eller låt mig berätta:
Jag hade ett rum på ovanvångingen innan.
Vi i vår familj brukar byta rum då och då för skojs skulle.
I alla fall. Det rummet jag hade sist.
Ett ganska så normalt rum.
Blåa väggar, snetak stort fönster en garderob och någon som sitter och tittar på en i hörnan.
Nej, jag är inte körd i huvudet.
Jag är helt övertygad om att någon satt i andra änden av rummet och tittade på mig när jag låg i sängen och skulle sova.
Liksom, bara satt där.
Nästan lite vakande.
Hur konstigt det än låter, så är jag helt övertygad om att det verkligen var något där.
Det var flera gånger jag kunde känna av detta.
Faktiskt.
Jag har faktiskt hört fler som sagt att det finns något där uppe.
I vilket fall som helst så bytade jag rum(som sagt, vi bytar rum ofta), till ett på nedervåningen.
Och jag har inte kännt av något här direkt.
Man kan ju fundera på om dte var något på dte andra rummet, elelr om jag bara inbillat mig.
Men när fler än jag känner av någon.
Jag tror på fullaste allvar att dte finns liv efter döden.
Annars så inbillar sig bara människor saker, och alla dessa medium är sjuka i huvudet.
Men seriöst..
..vem vet, She said.
Livet, tankar, you know..
Jag funderar ofta på livet faktiskt.
Varför
Finns
Vi
?
Antingen, så är det så att vi skapades av Gud och allt det där
Eller, så finns vi av ingen anledning.
Men jag tänkte mer såhär:
Kanske är vi små dockor i en dockvärld.
som våra Barbie dockor.
Kanske styrs vi av små barn i en annan värld.
Kanske, så är våra val i livet inte så egna.
Kanske ligger våra öden i ett barns händer.
"Nähä, nu är jag trött på dockan Jessika, nu får hon bli påkörd av en bil och dö"
Nä, men seriöst. TÄNK!
eller:
Kanske är dte så att det finns en skapare, en Gud.
Kanske så är det så att vi bara är testkaniner för en bättre värld.
Utopia eller vad man nu kallar det.
Tänk om vi bara är testkaniner hos någon "Gud" som vill skapa det perfekta livet, den perfekta världen?
Jag har ingen aning.
Men jag har mycket tid över att fundera.
Så det blir den ena skruvade idén efter den andra.
Jag har en teori angående rymden också.
Men den tar jag någon annan dag.
Jag funderar vidare, She said.
Tjockis där.
Än en gång.
Att jag är äckligt tjock, och äcklig i allämnhet.
Det är konstigt att folk verkligen lyckas få mig att tro att jag verkligen är söt.
Och nej.
Jag gör dte klart nu direkt.
Jag hatar inte mitt liv. jag vill inte dö.
Och jag är egentligen inte ledsen för hur jag ser ut heller.
Snarare less på att vara ensam.
För, lets face it.
Människor går bara på utseendet nu för tiden.
Jag med, så jag ska inte säga något.
Men jag faller mer för en kille med fin personlighet.
Det är bara så fel.
Ibland önskar jag att alla såg likadana ut på utsidan.
Faktiskt.
Att alla var små gråa pluppar med olika humör och personligheter,
Det skulle göra saken lättare kanske?
Eller inte, antar jag.
Det finns nog inget sätt som skulle funka för alla.
Jag vill inte vara ensam bara, She said.
Körkort för kundvagnar, och onödigt inlägg.
För jisses.
Var på IKEA igår. Två gånger till och med.
Och alla dessa kärringar som körde på en hela tiden, inklusiv min mamma iof.
Gaaah.
Och dessa sura jävla blickar de ger än, när man kommit på att man glömt ta något från föregående avdelning, och måste gå tillbaka igen.
IKEA´s labyrinter är ju förfan gjorde så att man knappt kan ta sig tillbaka till föregående avdelning.
bläh.
eller så är jag bara för gnällig, she said.
Vila i frid
Som igår hittades död.
28 år gammal.
Man misstänker drogöverdos.
han var 28.
28.
Han hade en dotter.
En dotter på 2 år.
jag ber för att han har det bra nu.
Och jag ber att hans dotter kommer få det bra utan honom.
Jag önskar även att folk slutar gnälla på att det är oanvarigt att ta sitt liv,
Om det nu var fallet för Ledger, dte vet jag inte.
men folk kan må så dåligt, att dte bara inte funkar längre.
Jag vet inte om detta heller var fallet för ledger.
Jag vill bara att han ska må bättre.
Tyck inte jag är konstig, att jag säger så trots att jag inte känner människan.
Alla som någonsin mått jätte dåligt. Kan förstå var gränsen går.
jag var nära över den.
Jag hoppas att Ledger inte tog sitt liv med flit.
För hans dotters skull.
Må han vila i frid, She said.
I Love You Dude.
De orden är helt sönder nu.
Folk anvönder dem alltid.
De brulade vara vackra ord.
Jag
Älskar
Dig.
Det är synd faktiskt
De brukade vara så vackra.
Man kände sig så speciell när man fick dessa orden,.
Nu slänger fjortisar iväg dem till sina vänner hela tiden.
Jag använder dem sällan fatiskt.
(okej, jag säger "jag älskar PRETTY IN PINK" tex. men dte är inte så jag menar.
Jag menar speciellet orden:
JAG ÄLSKAR DIG
Dig. Det är riktat till dig. Ingen annan.
Jag har aldrgi sagt till någon jag inte älskar, att jag älskar henne/honom.
Aldrig.
Jag vill ha tillbaka de speciella orden, She said.
Bröst
Bröstcancer.
Cancer i bröstet.
Varför finns det? Varför?
En närstående till mig har det, och opererades idag.
Jag vet inte ens om allt gått bra.
För ingen berättar någonting för mig. Någonsin,
Jag fick veta i lördags av min kusin att hon (inte min kusin, utan hon med bröstcancer) skulle opereras idag.
Mina föräldrar sa ingenting.
De "glömde det".
Jag vill veta när någon så nära mig har något så allvarligt.
Okej. bröstcancerär ganska ofarligt nu, I know. men vad som helst kan hända. Jag hatar när människor säger att det inte är så farligt, precis som om jag nyss sagt att hon är förkyld. Helt sjukt.
Jag ska ringa henne i morgon, She said.
Änglahundar
Jag vill, När jag slutar skolan och förhoppningsvis får jobb, adoptera en hund.
Jag vill detta, jag vill hjälpa. Men frågan är om det kommer hända?
Inte för att jag tvekar, men för att jag aldrig kommer kunna flytta härifrån, inte på länge i alla fall.
Och jag är ivrig, jag vill hjälpa nu.
Jag vill hjälpa alla hundar, katter, ja alla djur som har det svårt.
Detta går givetvis inte. Men jag önskar verkligen att jag kommer kunna hjälpa åtminstone en hund i framtiden.
Snälla Gud, She said
Små Lätta Moln.
Vad finns dte för bra musik?
Jag kom på, i morse, att jag köpt ett par skivor tidigare i veckan.¨
På rea.
Bland annat, Jakob Hellman... och stora havet.
Har precis suttit och lyssnat igenom hela skivan.
Musik är bra för själen,
Det har jag kommit fram till.
Men dte finns även musik som kan göra oss sjuka.
Inte psyksjuka.
Men, okej, såhär.
Jag hittade en skiva, eller fick låna. minns inte vilket.
I alla fall, det avr riktig skrik-musik. Som jag egentligen brukar gilla.
Men just 3-4 låtar gjorde mig illamående. Och det car ingen slump. För när jag bytade skiva, så mådde jag bättre igen.
Helt sjukt.
Jag visste faktiskt inte att musik kunde påverka oss på det sättet.
Rätt musik för rätt människa, är bra för själen, She said.
Balklänningar och sånt.
Alltså bal också.
Jag längtar tills jag slutar skolan, men balen tänker jag skita i.
Det är inte riktigt min stil.
Tänker bara på en del av "Pretty in pink", där Det diskuteras om hurvida man bör gå på balen eller inte.
Tänk om jag ångrar mig?
Näää. She said.
Mitten-Ungen här. Over.
Det känns hela tiden som om jag inte passar in.
I min familj.
Bland mina vänner.
Där jag bor.
Ibland tror jag till och med att jag är adopterad.
Faktiskt.
Trots att jag har bevis på att jag inte är det.
Ibland önskar jag att jag inte fanns.
Inte att jag var död.
Att jag bara inte existerade.
Jag känenr mgi som, Lucy, i 7th heaven.
Om någon sett de fösta säsongerna, så är hon alltid utanför.
Ingen berättar något för henne.
Jag känner mig så utanför. Så bortkommen i min egen familj.
Alla är helt annorlunda jämfört med mig.
och på ett negativt sätt.
Det är inte så att jag blir illa behandlad. Självklart inte.
Men jag är bara så lost. Så utanför.
Och när människro säger att jag måste ändra mig, för att få mer vänner, passa in bättre.
Så blir jag bara så himla arg och ledsen.
Ska jag verkligen behöva ändra mig för att passa andra?
Att duga för andra? She said.
Nyvaken.
eller ja.
Nästan i alla fall.
Vaknade för ett tag sen, kollade lite på tv, och sen blev dte in till datorn.
Jag har inte ens ätit frukost än, men väljer datorn och tv:n före frukosten,
Trots att jag är vrålhungrig.
Jag väljer datorn framför ganska mycket annat faktiskt.
Jag pratar mest med människor via internet, istället för IRL.
Alltså ha rjag inget liv. Right?
Okej.
Nej, men jag verkligen inte förstå vad dte är som är så roligt med datorn, med internet.
Så roligt att jag, och säkert många andra väljer det före många andra saker.
Helt sjukt egentligen.
Hrm.
Jag sliter mig nu, och går och käkar frukost, She said.
Make up, Make-up
Idag vaknade jag.
Funderade på att gå upp.
Ångrade mig.
Sov ett tag till.
och gick sen upp.
Fixade lite vid datorn.
Och gick sne och sminkade mig.
Varför?
varför sminkade jag mig?
Jag har absolut inga planer på att sätta min fot utanför dörren.
Varför slösa både tid och smink på detta?
det har nog blivit en vana, eller beroende kanske.
Någon kanske kommer hit? (ingen kommer någonsin hit)
Jag har helt flammig hud. så jag föredrar lite foundation, eller vad dte möget heter.
I alla fall.
Jag måste nog försöka skärpa mig lite.
Det är inte hela världen om någon skulle se mig utan smink.
Mitt beroende startade ju först för 1.5 år sen.
och innan dess har ju folk sett mig utan.
Jisses, She said.
How About That, Sir?
Jag är nog en magnet för fel killar.
De liksom dras till mig.
Helt sjukt.
Men så går det väl när man villbringar hälften av tiden på internet.
Ja, för 87% av dessa fel killar, är från internet.
Jag får väl helt enkelt skylla mig själv tror jag.
Eller?
Det är ganska komiskt ibland också.
"hej, hur är det?" Han
"Jo, dte är bra. Själv?" Jag
"Jo, det är bra här också. ska vi ses? Var bor du? kan du inte visa lite i cam?" Han
Jag: BLOCKERA
Hejsan normala killar.
Jag fattar inte bara.
Helt cäpä.
Finns det bara sådana killar för mig därute? :O
Snälla Gud/skapare inga fler sånna killar nu va?
snälla snälla.
Shit.
anyway.
Oh! Mister? She Said
she said, did she?
Jag har en fråga.
Varför finns vi?
Eller rättare sagt.
Finns vi?, She said
woopidido
Tredje gångne jag är inne och delar med mig av mina skruvade tankar idag.
Kanske för att jag vet att jag mycket sällan kommer lägga upp inlägg här sen.
När jag börjar skolan igen efter lovet alltså.
Och angående skolan.
Jag är nog den lataste av alla människor i hela världen.
Jag får inte så jätte mycke tläxor och sånt egentligen.
Och ändå ligger jag efter.
Jag har fyra saker som ska vara klart, eller påbörjat innan jag börjar igen, (på MÅNDAG!)
Och jag har gjort klart en grej.
Jag hoppas på mer energi till att orka göra nått i morgon.
Men jag kan bara inte fatta hur jag kan ligga så långt efter i min planering,
Nej, nu ljuger jag.
Jag vet. Jag vet mycket jävla väl varför.
Jag bryr mig helt enkelt inte längre.
Skola är inte viktigt för mig längre.
Jag komme rju aldrig bli nått ändå. så varför lägga energi på det?
"Eh, moget tänkande pucko" tänker du kanske nu.
Jag håller verkligen med.
Jag känner för att slå mig själv riktigt hårt i huvudet just nu.
Men ska jag vara ärlig.
Jag har inte orken till att göra något. Jag har min skolväska med allt bakom en grå/blå fotölj i mitt rum.
Den står där så snyggt i hörnan.
Jag vet att jag borde rota fram läxorna och göra klart det. Så jag slipepr dte sen,
Jag hittar bara skäl till att inte göra dte hela tiden.
"Hum. Undrar om någon lagt in nya bilder på bilddagboken..?" sen försvinner min hjärna ett tag.
jag är 18 år.
Och så grymt oansvarig.
Plz, don't tell my folks That I Know It.
Okej,.
hey Ho.
Jag har tre dagar på mig att fixa lite läxor.
Kommer jag få tummen ur röven och verkligen ta itu med det?
"hum. Jag kanske ska börja läsa den där nya Stephen King boken jag köpte..?", She Said.
Spågumma?
Mitt senaste, och första, inlägg skrevs och publicerades för ca en halvtimme sen tror jag.
Men jag fick avsluta fort då, på grund av föräldrar.
I alla fall.
Anledningen till att jag skriver igen är för att jag vill dela med mig av en grej.
som jag funderade på igår.
jag tar det från början, bara för att det ska vara så.
Jag låg och kollade på The Notebook, och de som sett filmen vet att den är väldigt sorglig på slutet där.
I alla fall, så kolade jag på dne och den var väl slut runt 1.00 på natten. Jag började storböla, okej om man fäller en liten tår, men jag verkligen storbölade. Tårarna rann och mina ögon svullnade nog upp ganska regält.
Anledningen var en blandning av filmen, och att jag började tänka på min morfar, som avled för ett par år sen.
han stod mig väldigt väldigt nära och jag saknar honom hela tiden.
Min saknad till honom övergick i sorg till mitt patetiska liv.
Låter skruvat va? Jo men sån är jag, sorgligt nog.
det jag ville berätta var iaf följande;
När jag låg där och kände den där bekanta klumpen i magen började jag fundera.
jag är 18 år. Har aldrig haft någon "riktig" pojkvän, jag lär aldrig få ett bra jobb, och jag har egentligen inga riktiga vänner.
Is this as goo as it gonna get?
seriöst. Jag vill inte bli en kattkvinna. Du vet, en sån gammal dam som lever för sina katter, sån som alla är rädda för?
Jag tänkte, eller snarare bad någon, Gud eller vem som nu skapat människan, (det har jag btw också en åsikt om, men det tar vi nån annan dag!) att ge mig någon sorts hint om hur mitt liv kommer bli. Funderade starkt på att låta en spåkvinna spå mitt öde.
Men, nja.
jag vet inte.
jag är medveten om hur löjligt detta är.
Men när jag har känslan av att mitt liv aldrig komemr bli bra, vad ska jag då göra?
Jag är inte i självmordstankar. hell no. Jag är för feg för sånt, i vilket fall som helst.
Men jag menar, om mitt liv kommer suga, vad är då poängen med att ha kvar det? Varför slösa syre och mat?
Hoppas på att det (/den/hon/han) som styr vårt öde har nått bättre att erbjuda mig än detta.
För jag orkar inte med att vara förlorad i mitt eget liv längre.
KissKisses, She said
Lost In Life, She Said.
Lost in life.
Hur många är egentligen inte det?
Jag är det, därav mitt, ja, vad säger man? Användarnamn?
antar det.
Jag är väl inte vad man skulle kalla en typisk tjej. Inte heller en typisk pojk-flicka.
Jag vet inte riktigt vad jag är egentligen.
Jag är jättekänslig, och jag tål det mesta. Vilket inte riktigt går ihop. Ellerhur?
Vad jag vet är i alla fall att jag bor i världens mest tråkiga ort.
Där folk stänger dörrarna om sig och sitter inne efter klockan 8 på kvällen.
Är man ute på kvällen, går en runda med en vän eller själv, så är det så dött. Man undrar om det verkligen bor folk här.
Det kan vara ganska skönt faktiskt. Att gå ensam ute på kvällen.
Man kan höra sina egna tankar på ett helt annat sätt.
I och för sig, så vet jag inte om dte är positivt eller negativt.
men dte är alltid något.
Okej. Nu måste jag dra vidare.
Till min säng, som är en halv meter bakom mig.
Ciao, She Said.